En hösttermin

En hösttermin har gått, och vilken höst det varit! Jag hade hoppats på lite lugn och ro efter den stressiga våren, men det blir ju sällan som en tänkt sig.

I början av oktober började Olivia, väldigt plötsligt, Kindergarten på Ross Road Elementary. Det motsvarar nollan/förskoleklassen hemma men barnen börjar som femåringar. Det var väldigt tufft de tre-fyra första veckorna med en trött, överstimulerad och uppgiven Olivia som längtade bort från engelska språket hem till trygga Blåklockan. Nu nästan tre månader senare gillar hon skolan och har både hittat en bästis och börjat prata lite engelska.

Samtidigt som vi kämpat på med skolstarten (som inte är kämpig längre, tack och lov) har jag försökt koncentrera mig på mina egna studier med ganska dåligt resultat på grund av en hel massa stress- och ångestfaktorer. Jag hoppas turen till universitetet i Växjö i januari ska hjälpa. Jag tycker ämnena är roliga och är motiverad, men det räcker inte ända fram i min situation. Jag trodde naivt nog att det skulle gå bra att plugga med bara Amadeo hemma eftersom han alltid varit så lätt och leker så bra självständigt, men på sistone har han hittat in i treårstrotsen (vid exakt samma ålder som Olivia) och är genast svårare att handskas med. Tur han är lika söt fortfarande.

Skolan ligger ungefär 1,5 km söder om där vi bor, rakt ner för ”berget”, så vi har snäppet längre att gå än i Raus och brant uppförsbacke hela vägen hem nästan men ändå känns det inte riktigt lika jobbigt att gå. Vet ni varför? Det blåser inte! Även när regnet öser ner är det behagligare än snålblåsten i Helsingborg. Efter min starka hemlängtan den senaste tiden blir det nog uppfriskande att flyga hem mitt i mörkaste januari! En rejäl dos skånsk vind, så kanske det känns bättre hela våren här borta sen.

På tal om regn; efter några vändor till skolan i ösregnet insåg jag att jag behövde ny regnjacka. Det har regnat otroliga mängder. Men efter en lång sommar utan en droppe regn har det känts rätt okej ändå.

Det var en lång färgglad höst där löven verkligen skiftade i alla nyanser av gult, oranget och rött innan de föll av träden. Här är otaliga sorters lönn med löv i alla storlekar och färger. Detta är bara några av alla vi plockat och torkat. De största skulle inte ens få plats på ett a4.

Hösten har övergått i vinter och mot all förmodan har vi fått uppleva en vit jul. En lugn och mysig jul som gav oss en påminnelse om varför vi valde att fira jul ensamma de senaste åren. Det är så skönt att vara bara vi och göra allt efter våra egna önskningar. Jag vet att många har svårt att förstå oss när det gäller det men det gör julen till avkoppling istället för stress, för oss.

Här kommer blandade bilder med jultema som avslutning. Jag hoppas blogga mer snart om Halloween, utflykter osv.

Ps. Detta inlägget är gjort helt på mobilen, därav bristande kvalitet på bilderna. Det var viktigare för mig att alls få upp ett inlägg än att det skulle vara perfekt. Ds.

Annonser

Doran Rd.

IMG_7997

Nu har vi bott nästan fyra veckor i Lynn Valley och börjar komma lite till ro. Tiden flyger förbi nåt otroligt. Tiden, som så klart har gått väldigt snabbt ända sedan vi blev föräldrar, har för mig flugit iväg i en obeskrivlig hastighet sen vi kom till Kanada. Eller, egentligen är det nog så att jag helt saknar tidsuppfattning just nu. Jag har dålig sådan generellt, men här har jag inget direkt att hänga upp tiden på. Inget sammanhang. Det ska nog ändras nu dock, i och med att min första kurs för terminen drar igång denna veckan och vår lördagsaktivitet på Svenska Skolan drar igång i mitten av september.

Under de veckor som gått har vi främst försökt få ordning på boendet och andra formaliteter. Vi har tagit det ganska lugnt. Nu när jag försöker minnas tillbaka kan jag verkligen inte förstå vad vi gjort med tiden? Var har dessa nästan 30 dagar tagit vägen? Jag får gå igenom bilderna från den här tiden och se om jag minns bättre då!

Okej, sist jag skrev avslutade jag med att flyttgubbarna åkt. Då var det onsdagen den andra augusti. Vi hade som sagt långt att åka med buss hit från stan, sammanlagt tog det nog 1,5 timme dörr till dörr, och varmt var det. Så dagen efter, torsdagen, stannade jag och barnen i lägenheten och gjorde i princip ingenting, på sin höjd packade jag en resväska eller två inför helgen, men på fredagen tog vi så mycket packning vi kunde och åkte till huset när Eric var på jobbet och satte igång att packa upp. Bilder från bussen dit (hit?), picnic på soffbordet och en hjort som hälsade på i grannens trädgård när vi skulle bege oss tillbaka till stan:

På lördagen gjorde vi likadant fast ihop med Eric och både fredag och lördag stannade vi till ganska sent i huset men åkte ”hem” till stan och sov. Bilder från lördagen när vi släpade väskor till och från bussen, vagnen var sjukt lastad (inklusive mango- och avokadobebisar i ena sitsen):

På söndagen däremot lastade vi in allt vi hade kvar där, inklusive katten och Eric, i en taxi till huset. Barnen och jag tog bussen eftersom vi dels inte fick plats annars och dels hade behövt betala för barnstolar också. Så var vi framme med alla våra grejer, från både båtlass och resväskor, och skulle dessutom få sova i huset. Det var en ganska mäktig/märklig känsla faktiskt, ändhållplatsen för den här väldigt långa resan. Jag hade nog inte trott dagen skulle komma.

På bilderna ser ni sista lasset i väntan på taxin, Olivia som skruvar ihop matbord (hon var sjukt händig med spärrnyckeln), en efterlängtad, nybäddad säng och Snigel som äntligen var på plats han med.

Att gå och lägga oss i vår egen säng, och kunna sova ihop igen efter två månader, var helt underbart! Kudden jag haft i lägenheten var fruktansvärd, och den uppfällbara sängen var som en glorifierad tältsäng, så jag hade vaknat med nackont i ett par veckor. Äntligen hade jag min egen sletna kudde igen!

Här får det räcka för detta inlägget, annars kommer det inte upp idag heller. Jag fortsätter förhoppningsvis snart (t ex när jag prokrastinerar att plugga). Tills dess!

 

Flyttdags

Det gick rätt så snabbt för oss att hitta ett hus att hyra, vi hade tur att det kom ut ett hus till bra pris just där vi vill bo, och som vi dessutom fick. Vi tittade på två andra hus innan. Det första var rätt så mysigt och väldigt bra storlek, men utöver att man delade tvättstuga med en annan hyresgäst, så kände jag en svag mögellukt i ett av rummen. Och om det luktar lite grann när alla fönster och dörrar står på vid gavel, är det nog rätt så illa. Nästa ställe var lite för litet, inte så fräscht, och låg inte i lika mysig omgivning men kostade ändå lite mer, så det blev ett nej där med. Men tredje gången gillt sa det klick. Både jag och Eric fick en bra känsla redan på gatan utanför, som var väldigt tyst och lugn, kantad av höga granar och ”finare” hus. När vi kom in i huset kändes det hemma direkt. Även om det även här finns underliga saker, som jadegrön heltäckningsmatta i hallen av alla ställen och matchande mintgrönt bladmönstrat trappräcke! Den nordamerikanska stilen slutar inte förvåna mig. Däremot är huset lagom stort med tre sovrum, vardagsrum, kök, stor balkong och lite trädgård. Det ligger en liten bit upp på bergets fot, i en rejäl uppförsbacke, och omringat av skog och natur. Bilderna nedan är från när vi hämtade nycklarna i tisdags och promenaden dit.

IMG_7545IMG_7557IMG_7585IMG_7589IMG_7595IMG_7599

Igår, onsdag, tog vi emot flyttlasset med hela vårt hushåll från Sverige, inklusive en drös möbler vi lagrat och inte använt i tre år, så det var minst sagt spännande. Och energikrävande. Efter flyttgubbarna, som bar in allt i rätt rum, packade upp de lådor vi ville samt monterade soffor och sängar, åkt somnade jag i vår älskade soffa ett par timmar. Det var en både härlig och jobbig dag. Framåt kvällen tog vi bussen tillbaka till stan och katten, och har sovit där inatt. Idag har vi bara tagit det lugnt, Eric jobbar, men imorgon tar vi nya tag och under helgen flyttar vi nog permanent.

IMG_7638

Tänk att denna enorma container innehåller alla våra saker! Som vi saknat i två månader. Och att den korsat både atlanten och Kanada för att komma till oss.

IMG_7643

Spänd väntan.

IMG_7646

Olivia fick äntligen öppna en låda och blev lycklig av att hitta en av sina älskade cyklar. Amadeo blev lika lycklig åt att se sin gräsklippare.

672B62E9-F2F0-44C2-9BA7-066A9F98A6A8

För att hålla barnen roade och ur vägen gick jag ut på uppfarten (på baksidan av huset) med dem och de var heligt nöjda. Olivia fick fuska på balanscykeln utan hjälm, för den har vi inte hittat än.

IMG_7684

När jag kom in igen blev jag varm i hjärtat av att se detta. Tänk så bra mammas tavla passade in.

IMG_7688

Barnen fick fika på balkongen, som tyvärr var belamrad med ägarens kasserade möbler, men de togs bort senare som väl är.

IMG_7694

Kontoret/Gästrummet blir trångt!

IMG_7702

En lättad och chockad Eric.

IMG_7722

Sofforna monterade, och flyttgubbar borta. Amadeo har hittat sin brandbil, och jag somnade på soffan.

 

Canada day – 150-årsdagen

Uppdaterat 2017-08-03: Nu har jag lagt till ett litet videoklipp från firandet sist i posten. Tack för hjälpen Josse!

Den första juli firade Kanada sin nationaldag, och i år var det 150-årsjubileum. Redan kvällen innan var BC Place rimligt pyntat.

IMG_5783

Vi hade en visning i North Vancouver kl 11 och en bra bit att åka för att komma dit, så vi gav oss av direkt efter frukost. Tur var nog det, för det började redan strömma folk mot båten, Seabus, som vi behövde åka över med. Olivia var laddad med både flagga och tatuering.

Visningen låg i ett mysigt villaområde i North Vancouver men huset var inte så trevligt. Efter visningen tipsade ägaren oss om en parad som skulle äga rum en gata upp, så vi begav oss dit. När vi kom fram såg det dock ut som att vi missat paraden då alla deltagarna stod utspridda över gatan och paradbilarna stod parkerade åt sidorna. Det var ändå kul, framförallt för Olivia, att se alla utklädda till Disneyprinsessor, superhjältar och mycket annat.

Det blev tyvärr inga bra bilder. Mest en massa ryggar, det var ett väldigt myller och jag är tyvärr för feg för att be om bild. Men Olivia fick i alla fall en klubba av Anna (Frost), så hon var nöjd.

I slutet av gatan skulle det ligga en park/lekplats, så vi promenerade vidare och återigen förundrades jag över hur enorma träden är här.

IMG_5839

Bakom byggnaden där hittade vi lekplatsen, som också är en vattenpark. Det var jackpot! Olivia var i himmelriket i vattenparken, medan Amadeo var lyrisk över tåget. Själv blev jag glad över att få se ett tulpanträd i blom. (Olivia klädde förstås av sig sen, och blötte ner sig helt, men det har jag bara på film och tydligen kan jag inte lägga upp film utan att betala för WordPress.)

När vi hade varit där hörde vi sorgligt nog paraden dra igång, så det var nog förberedelser vi hade sett tidigare. Det var för långt bort för att vi skulle se den och vi ville inte störa Olivia i leken och dra iväg henne dit, med risk att det hann ta slut. När paraden var slut kom det mer och mer folk mot oss, så vi packade ihop och gick vidare. När vi kom ut ur parken gick vi verkligen mot strömmen. Det hade varit MYCKET folk vid paraden! Alla var klädda i rött och vitt, och vi gick uppenbarligen åt fel håll.

Dags för lunch! Vi kollade in stadsdelens centrum och gick efter mycket beslutsångest in på ett ställe som hade smoothies och ”bubbelvåfflor”. När vi gick vidare efter maten såg vi ett monument över Grizzlybjörnarna som trängts från sina naturliga habitat när staden växt, och nu inte är så många kvar, och så såg vi att även stadens planteringar matchar flaggan.

På vägen från båten till visningen hade vi gått förbi en park där de höll på att sätta upp en marknad, så på vägen tillbaka bestämde vi oss för att se om det var nåt kul för barnen  och det visade sig vara ytterligare en fullträff! Förutom att det var vääääldigt mycket folk! Det fanns alla möjliga aktiviteter för barn – hoppborg, ballongfigurer, ansiktsmålning, lekställningar, rockringar för att nämna några. Det fanns också en scen med uppträdanden, clowner och massa annat. Allt var dessutom gratis.

Efter lång kö till ansiktsmålningen var vi alla rätt så nöjda och begav oss till båten. När vi kom av den på andra sidan var det enormt mycket folk, då den båten stannar vid operahuset och Canada Place där stadens största firande skulle äga rum på kvällen, så vi fick vässa armbågarna och tränga oss fram halva vägen hem. Väl hemma gjorde Olivia allt i sin makt för att vara vaken till fyrverkerierna som var vid 22:30 ungefär och hon lyckades men kraschade totalt i samma sekund som vi sa att det var över. Och det var Canada day den 1/7 2017.

Dagen efter fortsatte landet fira sitt 150-årsjubileum, men det enda vi gav oss ut till var en stor härlig parad (som var i full gång) där bland annat alla olika nationaliteters föreningar ställde upp i olika vackra nationaldräkter och traditionsenliga klänningar. Det var jättekul att se! Olivia, som älskar allt glittrigt och klänningar var som förtrollad. Detta är en enormt diversifierad stad, med framförallt mycket sydostasiater, latinamerikaner och urinvånare, så det var kul att se dem representerade. Även här har jag främst filmat, bland annat en kinesisk drake som kom fram till Olivia, så nu stör det mig rejält att jag inte får lägga in video.

IMG_6071

Hejdå juni

De sista varma dagarna i juni firades av med tågresa till Ikea i Richmond och middag på restaurangen Craft Beer Market.

IMG_5669

Jag har varit nyfiken på hur Ikea är här eftersom man alltid hör om svenskar som får sin dos Sverige på Ikea när de bor i utlandet, så en dag blev det dags för utflykt till Richmond, som ligger söder om Vancouver (det är en ”egen stad” men städerna har växt ihop). Vi tog tåg + buss för att komma dit och det tog rätt så lång tid men flöt på bra. Generellt har kollektivtrafiken här fungerat väldigt bra. Vi har aldrig väntat länge på en buss, även när vi missat en kommer det en ny snabbt. Vi har alltid ”hängt” mycket på Ikea sen Olivia blev stor nog att leka, för jag tycker det är så himla skönt att bara låta henne leka på barnavdelningen. Jag vet att det är ett privilegie, och märker ofta när vi är där, att det funkar inte så med alla barn. Olivia kan (har kunnat) leka en timme lätt där utan att störa alls. Så det var spännande även för henne att se ett annat Ikea. Det var underligt när vi först kom in i entrén och det luktade likadant som hemma. Hela varuhuset är likadant som hemma, men det var inte alls lika ljust, fräscht och välordnat. Det var ganska ruffigt faktiskt, även i restaurangen. Men jag har förstått att det ligger i en ruffig stadsdel, så det kanske inte är samma om vi åker till ett annat Ikea här. Eller så är det det… I alla fall, barnen fick leka en stund, Olivia frågade om hon fick rita men eftersom nån annan redan ritat skrev hon bara sitt namn högst upp. Jag får nog lära henne skriva ”Olivia was here”. Amadeo sov i vagnen under tiden och sen åt vi köttbullar och grönsaksbollar. Vi handlade lite leksaksförvaring, några växter, leksaksmat och ett ”frökenförkläde” till Olivia innan det var dags att ge oss ut i värmen igen. På väg till bussen såg vi att en tvärgata till den Ikea ligger på heter Sweden way, samt ytterligare en möbelaffär som helt enkelt heter Möbler.

Dagen efter behövde vi vila upp oss efter utfärden, så dagen spenderades hemma, på balkongen och i badkaret.

IMG_5718

Men när det närmade sig kväll föreslog Eric att vi kom över till andra sidan vattnet för middag på en restaurang han hade varit på med jobbet någon dag tidigare och trodde jag skulle gilla. Självklart sa vi! Så fick vi till slut hoppa i riktiga kläder och komma ut i verkligheten. Vi tog aquabusen över, vilket fortfarande är så mysigt, och  mötte Eric. Restaurangen heter Craft Beer Market och ligger i en stor hangarliknande träbyggnad, inredd i industristil med rör överallt, som åtminstone ska föreställa att de leder öl från fat till baren, men om de verkligen gör det vet jag inte. På hemsidan står det att det ligger i ”the historic Salt building”, och det brukade visst först husera ett saltraffinaderi där och sen ett pappersbruk men stod tomt några år innan det inför OS 2010 restaurerades och användes som ”vardagsrum” för atleterna som bodde här i Olympic village. Nån gång efter det har det alltså blivit en restaurang. Här är en bild från hemsidan:

dsc0817
Bild: Craft Beer Market.

De är alltså specialiserade på fatöl, lokala och udda sorter främst tror jag. Bara en sån sak som att det fanns flera glutenfria sorter för Eric att välja mellan är ju stort. Vi uppskattade framförallt att det var en stor, lagom ljus lokal med gott om plats för både barn och vagn och en rimlig ljudnivå. Maten var jättegod, men inte bästa burgaren jag ätit här. Barnen fick klassikerna mac n’ cheese och grilled cheese, och var mycket nöjda. Min öl var jättegod, men dumt nog memorerade jag inte vad jag tog.

Efteråt var barnen rastlösa och dansade loss på golvet medan vi betalde notan, jag var snygg i ny hårfärg och tog en toaselfie i mataffärens skitiga spegel och sen var den dagen och månaden över.

Nästa gång välkomnar vi juli med Canada day.

Utforskare, del 3

När vi var på Granville Island hämtade vi som sagt ut ett presentkort till Amadeo på Granville Island Toy Co, men då det är deras minsta av tre butiker åkte vi några dagar senare till deras filial på Main Street. Nog var det en större butik, och en Playmobil-specialbutik dessutom, men det var fortfarande en rätt liten butik mot vad vi är vana vid och utbudet var ganska smalt. Lite nördigt och nischat, vilket förvisso passar mig bra och nog är kanon med lite större barn, men det fanns inte så mycket för framförallt Olivia. Men Amadeo hittade ambulanser, vilket varit huvudintresset sen vi kom hit, och så köpte vi bl.a. leksaker till badkaret och Olivia köpte en Snövit-docka. Vi åkte buss dit (premiär!) men när vi varit där somnade Amadeo i vagnen, så jag och Olivia promenerade tillbaka mot stan på lite omvägar där vi inte varit innan och hamnade i en sportaffär i jakt på badkläder. Det hittade vi tyvärr inte men istället hittade vi flipflop, som Olivia velat ha länge, på sommarrean. På vägen hem stannade vi på ett mysigt torg och köpte lite picnic och tydligen hade vi lite energi kvar för vi stannade på lekplatsen på vägen hem.

IMG_5576IMG_5578IMG_5582IMG_5591IMG_5594IMG_5610IMG_5618

Väl hemma ville Amadeo gärna att Snigel skulle prova den nya käpphästen, men det gick sådär.

 

 

 

 

 

Utforskare, del 2

Dagen efter strandmisslyckandet begav vi oss mot utkikstornet Vancouver Lookout via hipsterdistriktet Gastown. Morgonen började som synes med en väldigt laddad Olivia:

Gastown är en rätt sliten sunkig stadsdel som ”blivit hipp” på sistone, med massa hipstriga kaffeställen och restauranger men skumma gränder. Jag skulle inte gå dit själv om man säger så. Men det är fint på sina ställen. Här finns t.ex. Vancouvers äldsta ”skyskrapa” på hela 13 våningar, Dominion Building från 1910 och turistmålet the Steam clock, som är Vancouvers mest fotograferade plats och som jag tyvärr inte lyckades få en bra bild av pga alla turister som stod i vägen!

I Gastown började vi med att leta efter lunch, det var fullt på många ställen men till slut hittade vi köttbullsrestaurangen ”Kofta”, där vi åt köttbullsmackor och köttbullar med pasta. Det var som vanligt svårt att få Olivia och Eric att båda titta i kameran samtidigt vilket ledde till misslyckad undervisning i peace-tecken.

Amadeo ville så klart också vara med:

IMG_5513

Sen var det dags för huvudattraktionen Vancouver Lookout (klicka gärna in på deras hemsida för webkamera över utsikten).  Vancouver Lookout är en skyskrapa som har en 360-graders utkiksplats i toppen, som ser ut som ett flygande tefat. Man åker hiss upp, på utsidan, och kan sen se utsikten över hela staden. Det var så klart en häftig upplevelse, men vi kom fram till att den nog varit mer imponerande om vi inte redan bodde på 29:e våningen. Och kanske också bättre som en första grej att göra när man anländer, för att få en överblick över staden. Men en sak som fångade mitt intresse var ett berg som jag skymtat från vårt fönster bara någon dag innan och inte blivit klok på om det verkligen var ett berg. Nedan syns det i horisonten mitt på bilden:

IMG_5537

Det ligger uppenbart långt bort, men det som fascinerade mig var att det är vitt, inte bara på toppen utan över hela, och jag undrade om det var pga avståndet det såg vitt ut. Så, hem till Google…

Wikipedia: ”Mount Baker (Lummi: Qwú’mə Kwəlshéːn; Nooksack: Kw’eq Smaenit or Kwelshán), also known as Koma Kulshan or simply Kulshan, is an active[9] glaciated andesitic stratovolcano [3] in the Cascade Volcanic Arc and the North Cascades of Washington in the United States.”

1200px-mount_baker_from_boulder_creek
Bildkälla: Wikipedia

Det är alltså en glaciärtäckt stratovulkan i USA, som vi kan se från vårt köksbord. Spännande och imponerande!

Fler utflykter i nästa inlägg. Tills dess!

Utforskare, del 1

När vi väl landat i lägenheten, och radat upp det viktigaste på hedersplatser, kände vi oss ganska hemma och redo att utforska Vancouver.

Vi började, så klart, med att leta upp närmsta lekplatserna och hittade två stycken inom ok avstånd. Den första ligger under en bro men är ändå ”fräsch” men inte så mysig. Den andra ligger bättre, i en grön park mellan höghusen. Alla lekplatser här är väldigt välskötta. Rena, hela och med hund- och rökförbud. Under Cambie Bridge, murrigare men fin utsikt:

IMG_5275IMG_5277

Cooper’s park:IMG_5288

Samma kväll gick jag själv en stund och hamnade utanför stadsbiblioteket, som visade sig vara i en himla snygg byggnad:

IMG_5322

Midsommardag var det jättevarmt så vi ville fly värmen och sökte upp skog och skugga i naturreservatet Stanley Park. På hemvägen blev det dock promenad via Second Beach i gassande sol. När vi först kom fram började vi vår skogstur vid Lost Lagoon, som var så vacker. Allt blir lite vackrare med de snötäckta topparna som bakgrund.

IMG_5364

Stanley Park är 400 hektar skyddad regnskog i direkt anslutning till centrala Vancouver. Vi märkte snabbt av djurlivet. Innan vi ens kommit in i skogen såg vi gäss, ekorrar och tvättbjörnar på lite för nära håll. Tyvärr lyckades jag absolut inte fånga skogens magi med mobilkameran, så dessa fyra är från ”entrén” till skogen.

Eftersom vi hade en grinig snart femåring med oss (Amadeo sov i vagnen) blev det bara en kort tur i skogen. På vägen tillbaka gick vi längs vattnet och Second beach, där vi blötte fötterna, köpte var sin glass, lekte lekplats och lät Olivia bada hela sig innan vi gick mot stan igen. En härlig sommardag som kunde varit perfekt om vi hade vetat att vi skulle hamna vid en badstrand. Vi hade inte med oss nånting för ändamålet. Olivia tyckte det var helt underbart att vara på stranden, så det var väldigt synd.

IMG_5411IMG_5418IMG_5434IMG_5438IMG_5460IMG_5465IMG_5467

 

 

Från våning 27 till 29

Efter tre dagar på hotell fick vi så tillgång till lägenheten som skulle bli vårt hem i 7 veckor, medan vi letar efter något att hyra och tills containern med våra grejer kommer fram.

Eric gick till jobbet på morgonen, så tanken var att jag skulle ta barnen och katten och någon väska med mig och checka ut från hotellet 12 och roa dem till 15 när incheckningen öppnade på nästa ställe, i värmen. Det kändes så där kul, men överkomligt och vi packade ihop allt i tid och fick väskorna hämtade till hotellets bagagerum. Katten var svår att få in i transportväskan men satt sen fint i vagnen tillsammans med Amadeo, och Olivia skulle gå så långt hon orkade. Men medan jag checkade ut från hotellet, vilket tog ovanligt lång tid för att jag inte visste att postnumret till vårt nya boende var fel i bokningen, bröt Olivia ihop tre gånger och ville hem till Sverige och inte gå nånstans och tyckte det var himla orättvist att Amadeo fick åka vagn när det var hon som var sjuk. Sjuk? – tänkte jag. Och ja mycket riktigt kändes hon varm. Så när vi äntligen lyckats checka ut och fått kvittot fick Snigel flytta på sig och Olivia somnade i vagnen på två röda. Där stod jag i lobbyn med en enormt tung dubbelvagn ett par väskor och en kattväska att bära ett par kilometer i 25 gradig värme. Grattis. Erics chef var dock väldigt förstående och sa att det lät som att Eric behövde gå för dagen, så han kom och hjälpte mig och lyckades på vägen fixa så att vi fick checka in tidigare. Bäst!

IMG_5221IMG_5222

Så iväg gick vi och hämtade nycklarna till lägenheten med båda barnen sovande i vagnen och bärandes på katten. Så skönt att vara två! När vi kom fram vaknade barnen och vi förundrades tillsammans över att nu bo ytterligare två våningar högre, på 29:e våningen. Eric åkte tillbaka till hotellet och tog en taxi hit med allt bagage.

Nu har vi bott här i 2,5 vecka, imorgon är det tre veckor sedan vi kom landade i Vancouver. Tiden går som vanligt så vansinnigt fort. Vi känner oss ganska hemmastadda, och har landat i känslan av att det är här vi är nu. Vi har inte hunnit komma in i några vardagsrutiner riktigt och kör lite sommarlovsliv ett tag till. Under veckorna här har vi åkt på lite utflykter och några husvisningar, så det ska jag berätta om nästa gång. Tills dess!

Första dagarna i Vancouver

Inlägget om flygresan avslutade jag vid flygplatsen, så där fortsätter jag nu. Vi hämtades på flygplatsen av en ”Shuttle service”, som som tur var fick in oss alla och allt vårt bagage efter lite knix med barnstolarna. Shuttlen körde oss till ett riktigt fint hotell, utan tvekan det lyxigaste jag bott på. Eric tycker jag är lustig som blir så imponerad men jag gillar hotell redan från början, så att få bo på ett så fint är imponerande för mig. Lilla lantisen jag. Hotellet heter Sheraton Vancouver Wall Centre och vi fick bo på 27:e våningen. Här nedan är två bilder från hotellets hemsida.

Detta (eller ett likadant) rummet bodde vi i, det hade badrum + ett sovrum till. Och på bilden på tornet bodde vi precis över balkongen som syns där på 25:e våningen. Där fanns en lounge med uteservering där det serverades frukost på morgonen och appetizers hela kvällen. Första dagen vi åt där hade de typ nordiskt tema på rätterna, det fanns lussekatter, kroppkakor, norsk lax och svenska köttbullar. Så himla udda. Några bilder från hotellvistelsen:

Medan vi bodde där hann vi med några utflykter. Vi kom fram måndag kväll och Eric hade tisdagen ledig, så då passade vi på att åka till Granville Island med honom. På Granville Island finns en marknad/saluhall med lokala varor och en Kids Market där vi skulle hämta ut ett presentkort som Amadeo hade fått i två-årspresent. Vi tog båten dit och fick se en del av staden på vägen. Den dagen var det ganska svalt och duggregnade en del, vilket känns märkligt nu när det varit 22 – 28 grader och strålande sol sen dess.

Efter att ha testat loungens appetizers till kvällsmat gav vi oss ut på en liten kvällsutflykt också. Denna gång till ett köpcenter i downtown. Där hittade vi till Olivias lycka Disney store. Hon hade, som tur var, med sig egen plånbok med pengar från farmor, så hon köpte sig ett par ”Belle-skor”. Dagen efter, onsdag, började Eric sitt nya jobb, så jag och barnen fick utforska på egen hand. Vi tog det väldigt lugnt halva dagen eftersom det varit så intensivt tidigare men efter Amadeos vila tog vi oss ut.

Vi åt crepes med goda fyllningar till lunch. Min hade jordgubbar, ägg, brieost och lönnsirap. Det låter heltokigt men var väldigt gott! Barnen åt med jordgubbar och banan, samt jordgubbar med nutella.

Sen promenerade vi vidare med enda mål att vara nära Erics jobb när han slutade och se så mycket som möjligt på vägen dit. Jag hade tittat ut en park med lekplats på kartan så att vi hade nån slags riktning eftersom jag inte har datatrafik, på telefonen, här än. På vägen gick vi förbi en festival som firade urbefolkningen, Roger Arena och BC Place, utan att veta hur nära vårt kommande boende vi var. Lekplatsen var jättefin och låg i en mysig park. Olivia hann klättra och springa av sig lite innan hon plötsligt behövde en toa. Som tur var var vi ganska nära ett köpcenter, International village, som visade sig vara lite ruffigt men där vi fann både toalett och en japansk pappershandel med massor av roliga saker. Jag var i himmelriket! Jag hittade till och med två pennor som jag läst om tidigare och funderat på att testa. Om det inte varit för två trötta, uttråkade och klåfingriga barn, kunde jag stannat där i timmar. Det syns nog på bilden vad Amadeo tyckte om affären.

Därifrån gick vi och mötte upp Eric i närheten av hans jobb. Då var båda barnen rätt slut men det var en i övrigt fin promenad hem, där vi fick se lite grönska och lite vatten. Vi konstaterade också de här första dagarna att Kanadagäss gör skäl för namnet, för de är överallt!

IMG_5209IMG_5202

Det var de första dagarna i Vancouver. På torsdagen checkade vi ut från hotellet och in i lägenheten som vi kommer bo i till ca första augusti. Kanske har vi hittat rätt hus nu…